Jag intresserar mig för människor i rum. Mitt arbetsnamn som jag förhåller mig till när jag jobbar med grafik, måleri, collage, teckning, digital bild och / eller offentliga uppdrag är ”Kvinnor i abstrakta rum”. Den meningen kan man vända bak och fram och läsa som: ”Abstrakta kvinnor i rum”. De är lika rätt bägge två. 

 

Människorna (kvinnorna) befinner sig i olika tillstånd. Jag försöker hitta en stämning som passar med bildrummet. De kan vara melankoliska, drömmande, glada, arga, tuffa, ledsna, trötta. I rörelse, vilande, på väg, väntande, avvaktande, i samtal, ensamma, tillsammans…

 

Mina bilder tar lång tid att göra. Bilden får vila, jag plockar fram den, tittar, ändrar lite, känner in, plockar undan, tar fram, osv. Ibland blir de aldrig färdiga. Ibland får jag ihop en serie bilder som fungerar tillsammans, vilken jag strävar mot. Jag har oftast många bilder på gång samtidigt. Jag vill att det skall uppstå en illusion av att det finns en möjlighet att gå runt i rummet / den platta ytan.

 

Att med så små medel som möjligt – den exakta linjen – få detta att fungera har genom åren varit min utmaning. Jag vill att det skall vara lekfullt och tycker om färg. Reducerade till linjer, färgytor och former är kvinnorna varken huvudrollsinnehavare eller ens statister utan i första hand just form. Till hjälp använder jag mig av linjen, ytan, kompositionen, mönster och färgen. Jag rensar och rensar tills där inte går att få bort mer.

 

Men till sist är det helheten som intresserar mig. Inte bara en bild i ett rum utan också hur alla bilderna, färgerna och formerna samverkar och skapar rytm och stämningar i utställningsrummet.

 

Marie Palmgren