RECENSIONER

KURRAGÖMMA

Marie Palmgren

Galleri Uddenberg 

t o m 28 april 2019

 

Det energiska anslaget och generositeten i Marie Palmgrens bilder lockar in betraktaren i hennes berättarvärld. Åtminstone är det så för mig. När hon ställer ut sina verk tillsammans upptäcker man att hon inte tycks backa för någonting i sitt skapande, vare sig det gäller färg, figurer eller material. Allting är värt att undersöka och använda, vilket talar för att ett konstnärskap som bygger på en stor portion experimentlusta.

Det finns dock ofta en välbekant utgångspunkt, en grundförutsättning som hon tar spjärn emot. Ibland består den av ett antal bildfragment som tillsammans skapar en berättelse, men hennes kompositioner kan också bygga på traditionella teman som stilleben eller en figur i klassisk posering. Oavsett vilket, framförs budskapet oftast av svarta figurer i en färgsatt omgivning.

Vill se Palmgrens kvinnofigurer på en T-shirt

Till skillnad från många andra konstnärer har Palmgrens berättelser ett genomgående kvinnligt perspektiv, även om uttrycken är brett varierade. I utställningen på Galleri Uddenberg visar hon sin nya serie ”Kurragömma” där långhåriga blondiner tittar fram i olika stora medaljongformat och en återhållen palett. Deras grafiska pregnans och dekorativa yta påminner mig oväntat om illustrationerna på 1970-talet.

Mina absoluta favoriter är ändå Palmgrens kvinnofigurer i väggserien ”Drömfångare”. De sitter bekvämt vid rodren till sina molnvagnar från vilka de styr över och förverkligar sina drömmar. Vi behöver fler sådana kvinnobilder – gärna på en T-tröja nära mig!

Efter att ha tittat på utställningen en stund inser jag att vissa bildelement repeteras i olika sammanhang och material. Marie Palmgren använder således grafiska schabloner som en viktig komponent i sitt konstnärliga uttryck, oavsett tema. Ibland får det oväntade konsekvenser, som när ”Jonglören” står böjd neråt istället för att titta upp mot sina bollar. Samtidigt tillför sådana underligheter något unikt till Palmgrens konstnärskap som gör att man gärna fortsätter att titta.

Boel Ulfsdotter

kultur@gp.se

Göteborgsposten 190407

Kungsbacka vernissagekort

Ståtliga katter och starka kontraster på Kungsbacka konsthall

 

Konstnärerna Nina Zetterquist och Marie Palmgrens bildvärldar hämtar näring från den kvinnliga sfären. Boel Ulfsdotter kliver in i två generösa och engagerade bildvärldar.

 

Nina Zetterquists vackert smyckade variant på en egyptisk kattgudinna vaktar vid ingången till hennes och kollegan Marie Palmgrens utställning på Kungsbacka konsthall. Verken utstrålar energi och ständig flux, men tack vare lokalens lätt svängda form kan man njuta ostörd i deras respektive bildvärldar.

Kvinnliga världar i Palmgrens konst

Jag välkomnar speciellt mötet med Palmgrens grafiska kompositioner eftersom de är baserade på digital teknik med allt vad det innebär av möjligheter till förstoring, klippa och klistra, samt anpassning och repetition av olika bildelement. Färgtonen ligger högt, men det är framför allt rytmiseringen av de fragmentariska kompositionselementen som på något sätt för mina tankar till postmodern lyrik. Hennes verk tycks eka av vår samtid, samtidigt som hon också för det konstnärliga uttrycket som sådant framåt.

   Det textila väggverket Vi föreställer en stilla och blundande kvinna lutad mot en androgyn figur tecknade i svart mot en brunröd bakgrund och är ett exempel på hur Palmgren helt sonika har förstorat upp ett mindre motiv. Här visas också bildsviter i de moderna teknikerna plexiprint och digiprintar på papper, där flera verk fortsatt speglar en huvudsakligen kvinnlig sfär. Jag blir lätt förtjust i den vitalitet de utstrålar och inser att det är resultatet av konstnärens djärva beslut att låta enbart det skissartade, analoga inslaget från en kulspetslinje bära upp i stort sett varje komposition. Hon har uppenbarligen ett helt nytt förhållningssätt till grafik, samtidigt som hon är noga med att följa dess traditionella regler för numrerade bildupplagor.

Broderi och skulptur

Kollegan Nina Zetterquist iscensätter en helt annan bildvärld, baserad på traditionella tekniker som broderi, skulptur och assemblage. Kajsa Wargs devis om att ”man tager vad man haver” når nya höjder när hon sammanställer insektssamlingar uppbyggda enbart av upphittade föremål. Varje insekt blir minst lika unik som den ter sig för en vetenskapsman även om Zetterquists uppvisar unika former som snarare härstammar från köket och verkstan. Äldre vispar och kakformar verkar ha varit mycket användbara, liksom saxar, skedar, hovtänger och en mindre kvarn. De större insekterna har fått färgglada vingar av påsydda små knappar, andras är mer diskret pärlemorlysande.

   Personligen föredrar jag hennes majestätiska golvskulpturer i lera som ibland är upp till metern höga. De föreställer katter, rävar och fåglar som fått utsökta mönster av allt från infällda broderier, ryavävar och knappar, till mosaik. Deras vänliga och helt individuella uttryck fångar genast betraktarens blick och sedan är man fast! Bland väggverken stannar jag gärna till framför hennes mindre broderier som imponerar med sina sammelsurier av olika tekniker i avancerade och färgstarka kompositioner.

 

Sammantaget konstaterar jag att utställningstiteln Horror Vacui (Rädsla för tomheten) är väl vald av konstnärerna, liksom deras motreaktion uttryckt som Extra Allt. Så är det verkligen. Det var längesedan jag möttes av ett så oförblommerat generöst och engagerande bildberättande.

 

Boel Ulfsdotter

Göteborgsposten 180324

Woman in space grafik

KVINNOR I ABSTRAKTA RUM

 

Marie Palmgren

Lilla Galleriet, Umeå

nov 2012

Det är ett rikt myller av människor som befolkar Marie Palmgrens verk, Mölndalskonstnären som ställer ut måleri och grafik på Lilla Galleriet i Umeå. I utställningens väl täckande presentation av konstnärens många tekniker finns inte ett verk som saknar mänsklig närvaro, trots det är det färg, kompositioner och temperaturer som fångar uppmärksamheten snarare än tavlornas persongalleri.

 

Reducerade till linjer, färgytor och former är kvinnorna i verken vare sig huvudrollsinnehavare eller ens statister utan i första hand just form – utställningens titel, ”Kvinnor i abstrakta rum”, skulle kunna vändas upp och ner och ändå ge en god beskrivning av vad som händer: ”Abstrakta kvinnor i rum”.

 

Får man göra på detta viset – använda människor som grafiska element? Javisst, svarar verken, och visar hur personteckning som strikt håller sig till form faktiskt kan frikoppla de porträtterade från tyngande psykologiska läsningar och laddas med en annan typ av energi. Liksom i den abstrakta poesin skapas i Marie Palmgrens kompositioner en sjudande rörelse i mera obunden form och kraft under ytan.

 

Med färgskalor fint parerade mellan å ena sidan pudrig pastell och det syntetiskt vibrerande, å andra sidan mellan svartvitt och mättade grundfärger, skapar Palmgren rörelse, där de grafiska verken överlag bär ett större djup än målningarna, som i sin tur fascinerar med sina täckande jämna färgfält, till synes inbrottssäkra men i färg och tilltal ändå mycket kommunikativa.

 

Genom det breda spannet i uppvisade tekniker, från akrylmåleri, etsningar, litografier och digitala tryck, ges en täckande och mångfacetterad presentation av ett tydligt personligt form- och färgspråk. Titlarna antyder uppbrott, dröm och förflyttning, men miljöerna förblir outtalade och det är fängslande att låta sig försjunka i bildvärldar som så skickligt vränger sig undan all känd symbolik och vägrar sätta ut markörer för betraktaren att orientera sig med. Det kan vara stad eller skog, utomhus eller inomhus, i ett tidsmässigt nu, då eller aldrig – detta obestämda ger en tilltalande flyktighet i de fasta och balanserade kompositionerna.

 

Intressant är att välja någon detalj att följa i de olika tavlorna – till exempel hur formen av en arm används som linje eller färgfält, eller hur vithet på olika sätt nyttjas som komponent – med små moment som ledsagare framgår vidden i konstnärens uttryckspalett.

 

 

Sara Meidell  

Västerbottens-Kuriren 121106