KUNGSBACKA KONSTHALL 2018

Kungsbacka_vernissagekort.jpg
Skulptur_Kungsbacka_konsthall2018.jpg

Nina Zetterquists och Marie Palmgrens konstnärskap möts i utställningen HORROR VACUI (Extra allt!).

Nina Zetterquist visar målningar med ett textilt anslag och skulpturer där kvarlämningar återuppstått i nya djurväsenden.

 

Lekfullheten och förkärlek för färg delas med Marie Palmgren, vars grafik och målningar återger förtätade stämningar. I abstrakta rum framställs människogestalten som form.

KONSTHALLEN

Kungsbacka konsthall är nog den vackraste utställningslokal jag har ställt ut i. När Nina Zetterqvist och jag planerade vår utställning så valde vi direkt varsin del. Inget bråk alls.

Utställningstiteln fångar in vad vi båda tycker om: färg och mönster och figurer. Vi kände inte varandra innan utan det var Kungsbacka konstförenings ordförande Boris Svenbrings förslag. Konsthallschefen Charlotta Hanno höll i trådarna. Och så bra det blev!

 

Skulptur2_Kungsbacka_konsthall2018.jpg

MINA BILDER & SKULPTURER

Jag kände att jag måste vara sparsmakad och variera mig i material. Framförallt behövde jag något på golvet. Nina skulle ha kattskulpturer och jag behövde något annat. 

 

Det blev en stor skulptur av mdf i mitten som bygger på principen att de två skivor hakar i varandra. Det var ett gigantiskt jobb. Jag hade tre på gång och en hann bli klar. Men det räckte. 

Kungsbacka.jpg

GRAFIKELEVER

En dag tog jag mina grafikelever från KV Konstskola med mig på utflykt till Kungsbacka. Det blev ett äventyr med spårvagn och snabbtåg ner till orten mellan Mölndal och Varberg. Inte långt alls med snabbtåget: 20 min. 

Det var kul att kunna visa mina grafiska bilder och hur olika man kan jobba med grafik som uttryck. 

23.Kungsbacka.jpg
05.Kungsbacka.jpg
02.Kungsbacka.jpg
04.Kungsbacka.jpg

HÄNGNING M.M.

En utställning är alltid en lång process. För mig var det ett års aktivt jobb med utställningen. Mycket tänkande, planering och arbete i ateljén och olika verkstäder. Snickare som hjälpte mig såga skulpturerna. Frakt. Ryggskott. Montering och beställda verk in i det sista. Och slutskedet med hängningen som tog tre dagar. 

Här lite bilder från Instagram som jag la upp då. Första bilden är från KV Konstkolas grafik-verkstad där jag tryckte vattenfast screentryck på mina träskivor. Roy hjälpte mig i två dagar med hängningen, men konsthallen har också en duktig tekniker. Kul bild med Ninas inpackade skulpturer och sen sitter Nina och håller i en av dem.

22.Kungsbacka.jpg
17.Kungsbacka.jpg
10.Kungsbacka.jpg
01.Kungsbacka.jpg

HÄNGNING M.M.

En utställning är alltid en lång process. För mig var det ett års aktivt jobb med utställningen. Mycket tänkande, planering och arbete i ateljén och olika verkstäder. Montering och beställda verk in i det sista. Och slutskedet med hängningen som tog 3 dagar. 

Här lite bilder från Instagram som jag la upp då. Första bilden är från KV Konstkolas grafikverkstad där jag tryckte vattenfast screentryck på mina träskivor. Roy hjälpte mig i två dagar med hängningen, men konsthallen har också en duktig tekniker. Kul bild med Ninas inpackade skulpturer och sen sitter Nina och håller i dem.

18.Kungsbacka.jpg
16.Kungsbacka.jpg
15.Kungsbacka.jpg
03.Kungsbacka.jpg
07.Kungsbacka.jpg
08.Kungsbacka.jpg
Animation_kroki.jpg
13.Kungsbacka.jpg
14.Kungsbacka.jpg
06.Kungsbacka.jpg

RECENSION i GP

vi fick en fantastisk recension av Boel Ulfsdotter i Göteborgsposten. Här något förkortad:

STÅTLIGA KATTER OCH STARKA KONTRASTER PÅ KUNGSBACKA KONSTHALL

Konstnärerna Nina Zetterquist och Marie Palmgrens bildvärldar hämtar näring från den kvinnliga sfären. Boel Ulfsdotter kliver in i två generösa och engagerade bildvärldar.

Nina Zetterquists vackert smyckade variant på en egyptisk kattgudinna vaktar vid ingången till hennes och kollegan Marie Palmgrens utställning på Kungsbacka konsthall. Verken utstrålar energi och ständig flux, men tack vare lokalens lätt svängda form kan man njuta ostörd i deras respektive bildvärldar.

Kvinnliga världar i Palmgrens konst

Jag välkomnar speciellt mötet med Palmgrens grafiska kompositioner eftersom de är baserade på digital teknik med allt vad det innebär av möjligheter till förstoring, klippa och klistra, samt anpassning och repetition av olika bildelement. Färgtonen ligger högt, men det är framför allt rytmiseringen av de fragmentariska kompositionselementen som på något sätt för mina tankar till postmodern lyrik. Hennes verk tycks eka av vår samtid, samtidigt som hon också för det konstnärliga uttrycket som sådant framåt.

Det textila väggverket Vi föreställer en stilla och blundande kvinna lutad mot en androgyn figur tecknade i svart mot en brunröd bakgrund och är ett exempel på hur Palmgren helt sonika har förstorat upp ett mindre motiv.

 

Här visas också bildsviter i de moderna teknikerna plexiprint och digiprintar på papper, där flera verk fortsatt speglar en huvudsakligen kvinnlig sfär. Jag blir lätt förtjust i den vitalitet de utstrålar och inser att det är resultatet av konstnärens djärva beslut att låta enbart det skissartade, analoga inslaget från en kulspetslinje bära upp i stort sett varje komposition. Hon har uppenbarligen ett helt nytt förhållningssätt till grafik, samtidigt som hon är noga med att följa dess traditionella regler för numrerade bildupplagor.

Sammantaget konstaterar jag att utställnings-titeln Horror Vacui (Rädsla för tomheten) är väl vald av konstnärerna, liksom deras motreaktion uttryckt som Extra Allt. Så är det verkligen. Det var längesedan jag möttes av ett så oförblommerat generöst och engagerande bildberättande.

 

Boel Ulfsdotter