TRYCKSAKER

Grafikboken_OK.jpg

MIN GRAFIKBOK

 

"Detta mångsidiga medium – grafik – som jag älskar att jobba med, att undervisa i, att gå och titta på, läsa om och förundras över. Jag är oerhört fascinerad av spännvidden av  tekniker och imponeras av både äldre och nutida konstnärers yrkesskicklighet. Hur finputsar man sin teknik? Olika möten med mina elever och grafik-kollegor och deras bilder är nödvändigt för mig.

   Jag tycker också om att förhålla mig till rummet med mina bilder, att verket inte tar slut vid bildkantens yta. Att grafiken  - uttrycket kan få vara i ett flöde, en process.

   Men till slut handlar det ändå om bilden – är den bra eller dålig? Stämmer färgen – flytta en linje – att bestämma sig – vilken teknik - passar det ihop – när är bilden klar? Det är det som är det svåra arbetet men också det roliga.    Hoppas jag aldrig tröttnar…"

Systrar.jpg

SYSTRAR, etsning (ImagOn), 20 x 20 cm, 2003/2004. Upplaga 320 ex för konstklubben Våga Se.

02.Mina_rum.jpg
LINJER KAN VARA UPPTÄCKSFÄRDER

Två systrar möts i blå rymd, nedsänkta i en gemensam blåhet som förmedlar en sorts samfälld eftertänksamhet. En ritad hopphage kan antyda en gemensam barndom. Där barn vi lekt… Och det är intressant att notera vilken verkan några utspridda prickar har.

   Marie Palmgrens grafik har både en romantisk eller drömsk sida och en mer ”abrupt” sida med förskjutningar och inskott. Ett bortvänt ansikte, en svart yta eller skugga laddar för en känsla av drama. En viss grafisk sparsamhet förstärker detta; svart linje, vitt och en färg. Rytm och mönster. Rattle and shake. Det finns hela tiden växlingar inne i bilderna. 

 

Linjer kan vara upptäcksfärder, streck bredvid varandra samspelar. Något så enkelt som ett svart streck rymmer omöjligt många möjligheter. Jag tror att Marie Palmgren är en ovanligt streckobservant person. Med lite ytterligare eftertanke kan påståendet utsträckas till att hon nog är en ovanligt observant person. Som tycker om att se.

   Den som har sällskap med Marie till exempel i Venedig, bland kanaler och biennaler, eller på flanerande konstrunda i någon annan stad, märker snart att hon får syn på väldigt mycket, och gärna dokumenterar det. Foton som senare kanske kan bli bildimpulser, en reservoar. 

   Jag tänker mig att bildskapandet för henne är en del i ett pågående flöde. Även bilderna, de grafiska bladen kan fortgå i varandra. En del av en bild kan återbrukas i en ny; där är de digitala möjligheterna smidiga. 

   Ganska praktiskt verkar även detta att vi på något sätt ofta tycks vara både ute och inne i bilderna. Man går ut och går in på samma gång. Jag får ofta för mig att det är i en stad, utan att riktigt kunna säga varför. Som att staden finns där utan att den är direkt uttalad.

 

Skönhet är tydligtvis tillåten. Ömsom materialisera mönstren, som tyger, ömsom träder bildscener fram. Blundande står en ung kvinna med ett litet turkost utrymme mellan händerna, som ett tyst löfte. 

 

Lisbet Ahnoff Konstvetare  nov 2012

MINA RUM, etsningar (ImagOn), 20 x 20 cm, Varianter på mina bilder på utställning.

Nattfärd_RGB.jpg

En bok om min grafik från 1990 – 

 

Text av LISBETH AHNOFF

 

40 sidor, inbunden, 250 kr

Detta är version 3 som tryckts (digitaltryck) 

Förlag GALLERI UDDENBERG

Kolla på boken genom att klicka på länken till BLURB

Meddela mig vid intresse.

NATTFÄRD, etsning (ImagOn), 30 x 30 cm, upplaga 30 ex, 2012?